Lyxmamman
Att bli mamma är ett stort steg, mycket större än vad man tror. Från att ha haft sig själv att tänka på,
till att ansvara över ett liv. Ett liv du gör allt för! Du måste göra allt, annars dör det!
Våra första fyra dygn bestog av mata, mata, mata. Skrik, skrik, skrik. Ingen rast, ingen vila. På BB fick vi inte ens en "balja" till sonen. Han sov det lilla han sov på mig, skrek i min famn och var hos mig eller pappan hela tiden. Efter en vecka med ytterst lite sömn och mat, bestående av vad jag nu i efterhand kommer ihåg som konstant skrik och ammning är man desperat.
Vi valde att ge honom ersättning, eftersom han skrek för att han var hungrig. Jag hade knappt mjölk till stackarn, jag hann ju inte äta eller dricka de mängder som behövs för att producera. Han åt och åt. Har ätit som en häst sedan start.
Nu 4 månader senare är han fortfarande lika hetsig med ätandet, det ska gå fort! Tack för att det finns ersättning och nappflaskor! Han skriker nästan aldrig och är en nöjd och glad bebis.
Det jag vill ha sagt är att hur jobbig omställningen än är så är det helt klart det bästa som någonsin har hänt mig. Att efter allt det jobbiga skrikandet, bärandet, vaggandet. Som kändes som en evighet, veta att vi har en lugn och trygg bebis som somnar själv i sin säng för natten och vaknar tolv timmar senare pigg och utvilad. Vilket resultat vi har åstakommit tillsammans. Jag och min familj!
Känner mig som en riktig lyxmamma
